På morgonen bakade jag en kaka med min granne Lola som gäst. Medan kakan bakades erbjöd Lola mig bondbönor från sin trädgård, men jag tackade nej och sa att jag redan hade kikärtor som låg i blöt. Och då kom minnena tillbaka.

Ja, ja, ja. Först gör vi kikärtsgryta när vi har blötlagt ärtorna. Nästa dag tillsätter vi lite buljong, en handfull ris eller två och värmer upp. Du får kikärtsoppa. Och om det blir något över blandar vi i ett ägg och lite ströbröd eller vetemjöl, tomatpuré, hackad mynta för smakens skull och steker några biffar eller dumplings/klimpar. Och en stor sallad med tomater och gurka och kapris och portvin och lök och anthótiro-ost. Jag återvände till min egen lägenhet med en bit tårta under armen och satte igång med soppan.

Jag bestämde mig för att bryta ett par rosmarinkvistar från buskarna på gården. De blåblommiga grenarna lockade till sig honungssamlarna och medan jag beundrade dem hörde jag min ytterdörr smälla igen. Jag lär mig aldrig! Här låses dörren omedelbart när den slår igen. Dörren har inget handtag på utsidan, så du kan bara öppna den med en nyckel. Som har lämnats kvar på insidan. Lyckligtvis hade jag stängt av spisen, så det var ingen brådska att komma in. Jag hängde de rosmarindoftande grenarna på dörren och gick och letade efter en stege för att klättra in via balkongen.

Ilias, som sköter gården och det stora trädgårdslandet, var fortfarande kvar. Han höll på att städa upp det nya teaterområdet längst bak i trädgården och fällde ihop stegen som han just hade använt och kom för att hjälpa mig. Eftersom han är en vig pojke var han över balkongräcket innan stegen ens var ordentligt uppställd och precis vid dörren.

- Vill du ha lite kikärtsoppa?, frågade jag för att visa min tacksamhet.
- Det börjar bli sent på dagen, sa Ilias, jag tror att jag ska gå hem till familjen och äta, sa han och drog kepsen djupare över huvudet.

Ilias tog stegen med honom och efter ett tag, när jag smakade på soppan, såg jag honom passera under mitt fönster med en handfull ägg. Eftersom han arbetar i olivodlingen vet han var hönsen har sina bon och i slutet av dagen går han och tömmer gömmorna.

Hönsen stannar inte i inhägnaden. De har ett kycklingliknande sätt att smyga sig ut. 🐔 De svingar sig upp i ett olivträd, förmodligen för att vila. De blundar i en minut och öppnar ögonen igen direkt. Och flyger ner från trädet, men till andra sidan stängslet. När du väl har fått tillbaka en av dem till inhägnaden har ett par andra redan tagit sig ut.